Jag är precis lika bedrövad över finansmarknadernas utveckling som du. Faktum är att det är omöjligt för dig och mig att tävla i bedrövelse. Säger du "halshugg de ansvariga" så säger jag "häng dem, det är plågsammare". Säger du "mänsklig girighet har bidragit till kapitalismens knäande" säger jag "jag är så fruktansvärt besviken på hela den finansiella branschen där ingen, ingen verkar ha dubbelräknat eller analyserat". Men säger du "stackars husägare och låntagare" säger "nej, där går gränsen, som låntagare har man faktiskt ett personligt ansvar!"
Men om vi försöker lugna ner vår gemensamma frustration och gömma giljotinen och piskan som gisslar allas våra kroppar i garderoben för att istället ställa några frågor om framtiden.
Vad kommer att hända när allt detta är över? Jag ska försöka spekulera lite och jag kommer att anta följande roller:
- Aktieägaren till finansbolaget som sett sitt egna kapital fullständigt smälta ihop, trots finansbolagets riskavdelnings försäkringar om att "vår kreditportfölj är säker"
- Regleraren som under en mängd av år blivit betraktad som något "katten dragit in" av finansbolag men som nu blivit utskälld av politiker som känner att de måste agera städgumma åt banker ungefär var 15:e år
- Låntagaren som just ska gå till banken för att få ett bostadslån
- Låntagaren som har ett lån vars räntekostnad stiger eftersom hon nu tvingas betala för bankernas och fondbolagens monumentala kreditbedömningsmisslyckanden
- Den bank- eller finansbolagsanställde som stretat på under alla dessa år utan att komma nära någon sorts bonus utan istället bara gjort ett "hyggligt servicearbete".
- Till sist, pensionsspararen som sparar i fonder till sin pension.
Pensionssparare som sparar i aktiefonder är indirekt aktieägare. En pensionssparares intressen är därför i linje med en aktieägares intressen. Och för aktieägaren i ett finansiellt bolag har finanskraschen varit förödande. Det är aktieägarens kapital som får ta den första smällen när utlåningen går över styr. Det här vet den insatte aktieägaren om och det är därför som han regelbundet bett att få analyser av finansbolagets utlåning. Aktieägaren har bett om analyser där utlåningen är fördelade efter region, efter kön, efter belåningsslag (hus, bil, företagslån, konsumtionskapitalvaror), efter land.
Men trots alla tabeller har de inte hjälpt eller skärpt sinnena. Nu kommer dock skärpningen och aktieägaren som blivit av med merparten av sitt kapital kommer att kräva två saker i finansbolagets styrelserum: Ingen utlåning till den som inte kan betala och intern kostnadsjakt. Det blir hårdare villkor i utlåningen (högre utlåningsräntor, krav på amortering, kortare låneperiod, högre krav på regelbunden inkomst) och det blir färre som jobbar inom finansbranschen samtidigt som anställningsvillkoren kommer att försämras (lönekostnaderna måste ner, förmånerna till de som blir kvar blir färre, kontorskostnaderna måste ner, IT-kostnaderna måste ned, konsultkostnader måste ned).
Med andra ord, jag tror vinsterna kommer att stiga dramatiskt inom bank- och finanssektorn under kommande år. Och vinsterna kommer inte att betalas ut som "bonus". Glöm "bonus" om du jobbar inom finanssektorn. Nu måste aktieägarna få tillbaka sitt kapital. Förstår du inte det då förstår du inte vem det är du arbetar för: aktieägarna, de enskilda, pensionsspararna, i aktiefonder.
Vad man får och inte får inom ett finansiellt bolag är reglerat. Men när Finansinspektionens reglerare kommit på besök hos banken har bankernas personal ofta tittat snett och ned på regleraren eller internkontrollanten. "Du vill ju hindra, det som inte hjälper, stjälper".
Men nu kommer det att bli andra tongångar eftersom reglerarens yttersta chefer - politiker - fått nog. I Sverige har än så länge de politiska institutionerna Riksbanken och Riksgäldskontoret bara lånat ut pengar. Än så länge har politikerna sluppit att inrätta en ny sorts Bankstödsnämnd, vilket är detsamma som ett övertagande av bankernas dåliga lån. Men i USA, i Storbritannien, i Belgien, på Island, ..., där har så skett.
Vad händer rent ekonomiskt när ett lands politiker tvingas inrätta "bankakuter"? Rent ekonomiskt tvingas politiker köpa bankernas dåliga lån med antingen skattebetalarnas pengar eller låna pengar från allmänheten. Med andra ord, för att finansiera "bankakutens" åtaganden måste politiker antingen dra ner på sina ambitioner med sänkta skatter eller ökade utgifter eller tvingas öka statsskulden och därmed även räntekostnaden för statsskulden.
Detta är inget som politiker vinner val på. Och därför kommer politiker att säga till på skarpen till sin regleringsmyndighet som kommer att säga till på skarpen till sina anställda reglerare som kommer att säga till på skarpen till de finansbolag som de ska reglera att "nu skärper ni er!" Det kommer att bli striktare rapportkrav från banker, högre kapitaltäckningskrav på banker, krav på att lån som ges inte får säljas vidare till 100 %, krav på återförsäkring av stora låntagares lån, krav på återförsäkring av bankernas hela låneportfölj.
Summan av allt detta kommer att leda till mindre kredit och högre utlåningsräntor för låntagare.
Därmed har jag nästan svarat på frågan om hur nya låntagare kommer att bemötas hos finansbolaget: med skepsis. Har du inte ett sparat kapital, har du inte fast inkomst, är du sämre utbildad, är du kvinna, bor du i en liten stad med få arbetsgivare, är dessa arbetsgivare helt beroende av några stora exportföretag för sin överlevnad, ..., ja då kommer du att få kalla handen snabbare och oftare. För i bankens ögon är vi inte alla lika. I bankens ögon är vi alla risker och risker är inte lika. I många sammanhang är vi lika och jämbördiga, men när det gäller förmågan att betala tillbaka ett lån så är vi inte alla lika.
Låntagaren som redan har ett lån hos en bank har redan fått känna på vad finanskraschen innebär: högre räntor. Och så kommer det nog att vara under några år. Tyvärr. Visst kommer Riksbanken att sänka sin styrränta men det innebär ju inte att enskilda låntagare får sänkt ränta. Enskilda låntagare lånar inte från Riksbanken. Enskilda låntagare har lånat pengar från banken. Och banken tänker inte sänka sina utlåningsvillkor bara för att deras inlåningsvillkor förbättrats.
Anställda inom bank- och finanssektorn ska inte förvänta sig några höga löneökningar inom de närmsta åren. De ska inte heller förvänta sig några särskilda förmåner som kostar aktieägarna pengar. Fruktkorgarna blir mindre och färre, personalmatsalens lunchmat blir mindre subventionerad, friskvårdsbidraget lägre, bidraget till terminalglasögon mindre generöst, arbetsbördorna kommer att öka när färre anställda måste göra mer i och med att många anställda kommer att sägas upp, antingen självmant eller med lock om mindre generösa avgångsvederlag.
Till sist, pensionsspararen i aktiefonder, för dig kommer denna tid som vi just nu genomlider att bytas mot en tid av framgång. För vad är det jag beskrivit ovan? Jo, kostnadsmedvetenhet, riskmedvetenhet och hushållning. Precis sådant som en aktieägare och därmed en aktiefondssparare vill höra.
Det kommer att bli ljusare för pensionsspararna. Men å andra sidan är det från ett mörkt utgångsläge så i slutändan kommer det kanske inte att bli ljust som i ett terapirum med vita väggar utan ljust som i gryningen klockan 0745 en morgon en dag i tidig oktober.
